Hej! 

Nu var det ett tag sen jag skrev sist, har varit minst sagt fullt upp..:) Jag har blivit tvillingmamma! Lyckan går ej att beskriva med ord, helt underbart är det :) Ska här berätta allt som hänt fram till nu:

Det var på morgonen den 25 november när jag och min sambo var på väg att stiga upp, kl var ca 10.30 och jag kände hur det börja komma vatten längs benen, ställde mig upp och splash! Blev en pöl med vatten på golvet..jag blev både glad och lite chockad..ska tjejerna komma redan, det var ju bara v 35+2?? Vi åkte in till förlossningen, jag fick ligga på en säng och de kollade hjärtljuden på dem för att kolla att allt var ok..och det var det, fina hjärtljud. Där låg jag ett bra tag, fick in en sen lunch vid ett-tiden då sambon gick och köpte lunch. Värkarna hade inte satt igång riktigt, hade bara  mensvärk. Mot eftermiddagen fick vi ett rum på BB, för att invänta mer värkarbete. De satte igång mer på kvällen och hade svagare värkar hela natten så det blev inget sovit. Vid halv fem kom sköterskan in och kollade hur öppen jag var, tre centimeter så då fick jag läggas in på förlossningen. Det hela kändes mycket spännande, men jag var jättetrött och lite orolig för hur jag skulle orka föda mina   eftersom värkarna inte kommit igång ordentligt så sätter de in värkförstärkande dropp, lite i taget..och det var en pärs! Hade lustagasen i handen som en snuttefilt, och fick andas i den stup i kvarten ett tag! Värkarna kom i ett och tillslut blev det för mycket och jag brast ut i gråt, jag orkar inte ha det så här! Då sänkte de droppet lite, men fortfarande tufft med värk..de kollade hur öppen jag var några gånger, och när kl var ca 21 så fann de att jag var öppen fulllt och då skulle vi köra igång krystfasen. Det var tungt då jag inte sovit något, kände mig så slut, men det fanns otroligt nog krafter kvar..det måste vara reserven man tar fram för att klara av en förlossning:) Det tog  femtio minuter att föda fram två underbara, kladdiga små liv:) Efteråt fick jag ha dem båda till brösten för att de skulle suga av råmjölken, det hela var fantastiskt, men också lite overkligt..de här var alltså mina barn!:) Det tar ett tag tills man förstår det... Så skönt det var att få sova, med tjejerna sovandes i en säng på hjul bredvid. De vaknade lite då och då, men pappa pratade lugnt med dem så somnade de om , tänk så tidigt att de känner trygghet av föräldrarna:) De var för tidigt födda så de fick matas var tredje timme , i början kom sköterskorna in och matade, så vi skulle få sova. Morgonen därpå kom läkaren fram till att de skulle vara på avd 45 , där de för tidigt födda barnen var, för att de vägde en aning i underkant. Där träffade vi på fler föräldrar till tvillingar, vi var tre par barn där:) De andra var pojkar, men enäggstvillingar de med. Här skulle vi nu vara ett tag framöver, hur länge visste vi inte men de sa att "räkna med att vara här tills de skulle ha varit födda". Allt var bara bra med tjejerna, de skulle bara komma igång med maten och lägga på sig lite vikt. Från början hade de också värmebädd, men blev snabbt av med den:) Vi fick först efter ett par veckor få komma hem på första permissionen..gick jättebra, de fann sig tillrätta här hemma, och det kändes som vi fick vara en familj..skönt att komma bort från avdelningen, man längtade hem så mycket! Efter två permissioner fick vi äntligen komma hem:) Det var den 12 december, så vi fick vara hemma över jul och nyår, jätteskönt! De små   döpte vi redan i magen, först föddes Vera som vägde 2492 gram, 46 cm lång, och sedan kom Agnes som vägde 2774 gram och var 48 cm lång. De växer och utvecklas varje dag och lyckan och kärleken man känner är enorm, tänk att de är våra:) 

Nu är jag mammaledig och tar hand om de två prinsessorna på dagarna, vi "pratar" då de börjat jollra och skratta..:) sjunger , ligger i babygymmet och går promenader med vagnen. Snart blir det dags för babysång för första gången:)

Jag har börjat i föräldragruppen på bvc..det var jätteroligt och  gick bra att ta med sig tjejerna, de sover så gott när det är liv runt i kring:) Skönt att få ha varit bara hemma första tiden, men nu är Vera och Agnes lite äldre så de känns kul att få komma iväg och göra saker, få ett mer socialt liv för det behöver mamma:)

Nu måste jag gå för nu är det dags för tjejerna att få mat :) kramar!

Hej igen! 

Tiden går fort nu på slutet..vi börjar ha fixat det mesta till tjejerna,är ju en del att ordna med innan..  

I lördags hämtade vi Emmaljunga-dubbelvagnen, jättefin var den och den har mysiga mjukliftar till som vi kan göra om till åkpåsar sedan. Vi hämtade också spälsängarna och allt som hör till med madrasser, kuddar och filtar...dubbelt av allt! :) Rummet är också tapetserat färdigt med Nalle Puh tapeter, blev jättefint, men man blev lite smått yr första gången man gick in och såg alla figurerna.. det är ganska många :) En stor byrå har det också fått bli inköpt, att få stå därinne. Den blev snabbt nästan full med bebiskläder, nytt, begagnat och fått..så nu finns det till småtjejerna   

Man får också förbereda sig mentalt på att föda barn..har ju aldrig fött barn tidigare, så man vet ju inte exakt vad som väntar..Men har fått mycket information, så det gör ju att man blir tryggare.

Om ett par veckor är det en tvillingföräldra-träff genom UL, det har vi fått veta ett tag att det ska bli en sådan och ser verkligen fram emot den! Tänk att få träffa fler i samma situation :) Blev något besviken på den "vanliga" föräldrautbildningen då det var mest yngre föräldrar och kände tyvärr inte att det klickade med någon. Hade hoppats kunna hålla kontakten med någon eller några där.  Men vi kände oss nöjda med infon vi fick, mer "kött" på benen så att säga..om själva förlossningen, de olika smärtlindringarna, massage som pappan kan ge, hur man ammar osv..Jag  hoppas det inte gör alltför ont   men kommer hur det än blir att känna stor glädje när värkarna kommer igång, för då vet vi att vi snart får träffa våra prinsessor   Förra ultraljudet vägde de kring 1500 g båda två, så de växer och växer :) Alltid spännande att få veta hur de mår och väger, hittills har allt sett så bra ut, så vi hoppas såklart att det fortsätter så    

Börjar vara riktigt tung nu, gått upp 15 kg! Och större lär magen bli.. får nog ha ett tält på mig i slutet..;)

Är helt sjukskriven och fyller dagarna under veckan med förbereda inför nedkomsten, vila, sitta vid datorn,läsa, tv mm. Kan kännas ensamt, men tur dagarna går fort.  Idag kom min granne Sandra över och surrade en stund, alltid trevligt med besök   Ni får ha det så bra, så hörs vi snart igen! KRAAM 

Hej på er som läser detta!

Jag är en tjej på 34 år som är gravid i v30, jag väntar på mina två flickor som ska komma snart:))   

Det började med första ultraljudet, då var jag i v18 och jag och min sambo var mycket nervösa inför det. Vi ville så gärna att allt skulle vara bra, att få ett friskt barn kändes viktigast. Eftersom det var första barnet så visste man inte vad som väntade oss på skärmen, hur ser det ut på en ultraljudsmonitor? Barnmorskan drog över magen med den där "mojängen" och det  kom fram en bild på skärmen, "det är ju två!" utbrister min sambo. "Nej skräm mig inte" sa jag.  Då tittar barnmorskan lite mer noggrant, "han har rätt, det är två"." Åh jag börjar gråta" säger jag och glädjetårarna sprutar, för ledsen är jag absolut inte, bara mycket förvånad. Vi är båda chockade och när hon går igenom och mäter bebisarna är man helt borta nästan känns det som. Allt ser bra ut, de är lika stora och det visar sig vara flickor, enäggstvillingar mest troligt. Det finns en tunn skiljevägg och en moderkaka. De vill titta till våra tjejer varannan vecka, för att se att de växer och att inte den ena får mer, vilket är vanligt.Lyckan var fullkomlig när vi ringde till våra föräldrar för att berätta nyheten. Och nu har vi varit på 6 st ultraljud, och det ser fortfarande bra ut, de växer som de ska och är ungefär lika stora. Vi längtar otroligt mycket efter våra tjejer,     men hoppas de stannar kvar ett tag till därinne:))