Hej på er som läser detta!

Jag är en tjej på 34 år som är gravid i v30, jag väntar på mina två flickor som ska komma snart:))   

Det började med första ultraljudet, då var jag i v18 och jag och min sambo var mycket nervösa inför det. Vi ville så gärna att allt skulle vara bra, att få ett friskt barn kändes viktigast. Eftersom det var första barnet så visste man inte vad som väntade oss på skärmen, hur ser det ut på en ultraljudsmonitor? Barnmorskan drog över magen med den där "mojängen" och det  kom fram en bild på skärmen, "det är ju två!" utbrister min sambo. "Nej skräm mig inte" sa jag.  Då tittar barnmorskan lite mer noggrant, "han har rätt, det är två"." Åh jag börjar gråta" säger jag och glädjetårarna sprutar, för ledsen är jag absolut inte, bara mycket förvånad. Vi är båda chockade och när hon går igenom och mäter bebisarna är man helt borta nästan känns det som. Allt ser bra ut, de är lika stora och det visar sig vara flickor, enäggstvillingar mest troligt. Det finns en tunn skiljevägg och en moderkaka. De vill titta till våra tjejer varannan vecka, för att se att de växer och att inte den ena får mer, vilket är vanligt.Lyckan var fullkomlig när vi ringde till våra föräldrar för att berätta nyheten. Och nu har vi varit på 6 st ultraljud, och det ser fortfarande bra ut, de växer som de ska och är ungefär lika stora. Vi längtar otroligt mycket efter våra tjejer,     men hoppas de stannar kvar ett tag till därinne:))